Film: The Reader – 2008 – 124 min

Regissör: Stephen Daldry

Förbundsrepubliken Tyskland, mitten av femtiotalet. En ung man har högläsning inför en kvinna som han sedan kopulerar med.  Efter en halvtimmes konstant och meningslöst samlag mellan Hanna(Kate Winslet) och en oskyldig tysk pojke drygt tjugo år yngre än henne är det bra nära att undertecknad tappar intresset och stänger av. Likväl glimtar jag en medryckande huvudstory, och mitt tålamod räddar mig den här gången.

Det vi nu dras in i är en ganska vemodig historia om andra världskrigets efterdyningar och vi får följa den manlige huvudrollen som porträtteras ung av en random tysk och som äldre av Ralph Fiennes. Michael, som han heter i filmen, börjar studera till advokat (med den superbe Bruno Ganz som lärare) och finner vid en rättegång att Hanna står anklagad för händelser som skett under andra världskriget. Det är tämligen mycket hopp i tid mellan femtiotalet och nittiotalet som ibland känns omotiverat och förvirrande för åskådaren och som känns föga logiska.

Ett konstant störmoment är också det engelska språket som tar bort autenciteten, att snacka engelska med knagglig tysk brytning a la ”allo allo emliga armén” känns mest töntigt. Speciellt ironiskt blir det när Bruno Ganz som faktiskt är tysk snackar engelska i en film som skall utspelas i Tyskland. Weird. Sensmoralen är svårt att tyda i denna film, men den tar upp en intressant problematik gällande andra världskriget. Hur dömer man egentligen de skyldiga? Vem är inte skyldig i slutändan? Är brist på civilkurage detsamma som att ge sitt samtycke? Sammanfattningsvis anser jag nog ändå att detta är ett bra drama, men om vi snackar just drama, som dessutom innehåller Winslet, föredrar jag förra årets ”Revolutionary Road” med hästlängder. Det går inte ens att jämföra dessa verk rent kvalitetsmässigt, det enda som binder dem samman är att båda bygger på böcker.

lg_the_reader_dec08

// OC